Text och foto: Sonja Finholm
En vanlig missuppfattning är att vissa barn i en dagisgrupp eller skolklass är lata eller inte bryr sig om skolan. De kan vara utåtagerande eller helt enkelt ha svårt att ta till sig det som lärs ut.
– Men ibland finns det en helt annan förklaring till utmaningarna: eleven kanske inte ser lika bra som andra.
Med de orden öppnar handledarna Daniel Enbacka och hans kollega Misa Möller från kompetenscentret Valteri en av modulerna av kursen i synpedagogik, som under hösten har hållits både i Helsingfors och Vasa.
Kursledaren Daniel Enbacka är pedagogie magistrer och jobbar som handledande lärare på kompetenscentret Valteri.
Dagens modul handlar om hur man kan skapa en så bra miljö som möjligt för elever med synnedsättning. Man räknar med att upp till 30 procent av barnen i en klass kan ha någon form av utmaningar med synen som påverkar inlärningen. Det kan handla om olika ögonsjukdomar, ljuskänslighet, färgblindhet, eller en så kallad hjärnsynskada (se faktaruta). Det här är saker som vuxna kan har svårt att upptäcka.
– Det är alltid vi vuxna som bär ansvaret för att upptäcka synutmaningen, men också för att anpassa miljön. Det handlar om enkla vardagsknep: att beskriva omgivningen, berätta vem som går ut och vem som kommer in. Struktur och tydlighet hjälper inte bara dem som ser dåligt, utan alla i rummet, även barn med NPF. Först när strukturen är under kontroll kan vi jobba med saker som delaktighet, självständighet och inlärning, säger Misa Möller.
Daniel Enbacka fortsätter:
– För en skolgångshandledare eller assistent är det en yrkesstolthet att se till att ett barn med synnedsättning har samma tempo som elever med normal syn – till exempel knyter sina skosnören lika snabbt – men ibland är det kanske bättre att ge barnet tid att hinna upptäcka saker på egen hand, även om det tar lite längre tid. Annars är risken stor att vi får en så kallad inlärd hjälplöshet.
Vanligare än man tror
Kurstillfället är en del av utbildningen Ser du mig? Synpedagogik i småbarnspedagogik och skola. Det är den första utbildningshelheten i synpedagogik som ordnas på svenska i Finland. Med utbildningen vill SFV lyfta fram det faktum att det i de flesta daghem och skolor finns barn med olika synutmaningar. Därför behöver pedagogerna och handledarna både en fördjupning i synnedsättning och olika stödåtgärder, men också konkreta verktyg. Kursen ger deltagarna tre studiepoäng.
Kursledaren Misa Möller pratar om att göra vardagen så enkel som möjligt och ger kursdeltagarna konkreta tips. Legobitarna i lådan har också punktskrift.
Just nu finns det cirka 600 barn och unga i Finland som har en primär syndiagnos, men betydligt fler som har olika utmaningar med synen, ofta i kombination med andra diagnoser.
– När synsinnet inte fungerar som det ska behöver vi vuxna som arbetar med barnen veta hur vi ska handleda och bemöta dem, säger Misa Möller.
Många yrken representerade
Bland kursdeltagarna finns representanter från många olika yrkesgrupper – lärare, småbarnspedagoger, handledare, rehabiliteringspersonal och optiker – men också föräldrar till barn med synnedsättningar.
En av dem är Malin Hinders från Malax. Redan när hennes son Maxwell var bebis märkte hon och hennes man att allt inte stod rätt till. Maxwell har den genetiska synnedsättningen akromatopsi, en sällsynt, medfödd näthinnesjukdom som innebär att han är fullständigt färgblind, har nedsatt syn och ögondarrningar (nystagmus).
– Med diagnosen kommer också ljuskänslighet. Maxwell vill alltid ha på sig sina specialglasögon med rött filterglas. Han går inte heller ut utan sina solglasögon och sin keps, säger Malin Hinders.
Kursdeltagaren Malin Hinders visar de röda specialglasögonen som hennes son använder. Glasögon med färgat glas gör att man ser kontraster bättre.
Att ha ett barn med synnedsättning påverkar vardagen på olika sätt, men än så länge har det mesta fungerat smidigt för familjen. Malin upplever att de fått det stöd som behövs, och Maxwell gillar sitt dagis och är snabb att lära sig. Just nu funderar Malin mycket på framtiden, förskolan och skolan. Maxwell är en smart pojke och hon önskar att han kan börja skolan som sjuåring, trots sin synutmaning.
För Malin Hinders är kursen ett sätt att få mer information. Hon studerar till ergoterapeut och kommer i framtiden att jobba med barn med olika utmaningar.
– Det är också bra att få träffa andra och utbyta erfarenheter. För familjer med specialbarn är det viktigt att komma i kontakt med andra i samma situation, och att få lära sig mer.
Tidiga tecken på synnedsättning
Ett syfte med kursen är att ge deltagarna kunskaper i vad man ska leta efter.
– Många barn som ser dåligt är duktiga på att kompensera, och därför är det inte alltid så enkelt att upptäcka dem, säger Daniel Enbacka.
Som Maxwell.
– Han är så pass smart att många inte ens märker att han ser dåligt, inte ens våra egna släktingar kommer alltid ihåg det. Vi får ofta höra att han är som vilken annan fyraåring som helst – och det är han ju, men han behöver lite hjälp i vardagen, säger Malin Hinders.
En sak som familjen fått lära sig är att saker som rör sig kan vara skrämmande för personer med synnedsättning. Maxwell åker glatt till butiken med sin sparkcykel, men om han möter en matrobot får han lätt panik. Samma gäller för familjens robotgräsklippare och dammsugarrobot.
– Det är något med den oförutsägbara rörelsen som skrämmer honom.
Kursdeltagarna fick öva på att ledsaga varandra. Här är det Kristina Back-Kanev som leder Pamela Abbors.
Just förutsägbarheten är något Daniel Enbacka pratar mycket om. Här kan alla som jobbar på daghem eller skola underlätta vardagen: Se till att klassrummet ser likadant ut hela tiden, möblera inte om eller låt eleverna byta platser. Ju fler rutiner, desto bättre. Och alla barnens alster behöver inte nödvändigtvis hängas upp på väggarna. Ju ”renare” miljö, desto bättre.
Checklista om du jobbar med elever som har en synnedsättning:
– Var så konkret som möjligt.
– Säg hej i stället för att vinka.
– Berätta vem du är.
– Kalla barnet vid namn.
– Berätta när du kommer, varifrån och vart du ska.
– Fråga om du kan hjälpa till, och hur.
– I folksamlingar kan du gärna lägga handen på axeln så att hen vet vem du pratar med.
– Beskriv omgivningen.
– Använd begreppen höger/vänster, inte hitåt/ditåt eller här/där.
– Klockmodellen är ett bra tips i matsalen: ”Köttbullen finns på klockan två.”
– Ha rutiner och var konsekvent.
– Låt alla saker vara på sin plats och undvik att göra förändringar i miljön.
– Kontraster är lättare att se: Tejpa farliga hörn och avsatser med gulsvart tejp, ljusa bokstäver på mörk bakgrund är lättare att se, en vit tallrik syns bättre på en svart eller brun bricka.
– Kolla lysrören. En viss frekvens och ljusstyrka kan göra att lampan flimrar. Ekar det? Lyft in mattor eller andra textilier som dämpar ljudet.
– Planerar ni nya utrymmen? Lägg in extra uttag så att läraren inte behöver ha skarvsladdar kors och tvärs över rummet.
Källa: Daniel Enbacka och Misa Möller
Daniel Enbacka har också ett konkret tips för en säkrare miljö: markera gärna vassa hörn, kanter och avsatser med maskeringstejp.
– Jag brukar till och med skicka ett mejl till läraren med länken till den bästa gul-svarta maskeringstejpen i byggvaruhuset, säger han.
Ledsagar varandra
Innan kursdagen är slut får deltagarna också testa olika hjälpmedel och öva på att ledsaga varandra med en ögonbindel. Pamela Abbors, speciallärare inom småbarnspedagogiken i Nykarleby, och välfärdsområdets rehabiliteringskoordinator Kristina Back-Kanev bildar ett par. Pamela Abbors tar på sig den svarta masken och så tar de sig an korridorerna och trapporna:
– Det här är inte så enkelt, man måste hela tiden komma ihåg att prata och förklara allt runt omkring, säger Back-Kanev.
Abbors säger att det mesta känns annorlunda med förbundna ögon – en viktig insikt för alla som jobbar med blinda eller personer med nedsatt syn.
– Överlag tror jag att det finns ganska lite kunskap om synnedsättningar i våra daghem. Jag ser fram emot att få lära mig mer om hur man kan stödja de här barnen.
Kontraster är viktiga och speciellt gul–svart är en bra kombination.
Kristina Back-Kanev kommer med tips, som också kursledarna lyfter fram:
– Se över belysningen och ha fasta rutiner. Tydlighet och kontrast, brukar jag säga.
Hon tillägger ännu en viktig sak:
– Jag brukar också uppmuntra föräldrarna att vara öppna med olika diagnoser och specialbehov. Mycket är fortfarande tabu, men ju mer vi pratar om det, desto enklare är det att få rätt hjälp.
”De bara ser lite sämre”
En av de viktigaste insikterna kursdeltagarna tar med sig hem är bemötandet. Elever med en synnedsättning är precis som vilka andra barn som helst, men de bara ser sämre.
– Vår utmaning är att samhället och skolvardagen har ett allt snabbare tempo, vilket inte är optimalt för en elev med synnedsättning. Om du ser dåligt tar det mesta längre tid. Det här behöver vi kunna förhålla oss till, säger Daniel Enbacka.
Han slår också ett slag för hjälpmedel. Alla barn kanske inte är bekväma med dem från början, men låt det ta tid.
– Med olika hjälpmedel kan vi helt enkelt skapa en smidigare vardag för den som inte ser så bra.
Exempel på synrelaterade utmaningar
Simultanagnosi. En neurologisk störning där en person inte kan uppfatta flera objekt samtidigt. Synen i sig fungerar, men hjärnan kan inte tolka det ögat ser. Om en person med simultanagnosi tittar på en bild av ett ansikte kan hen se ett öga, en näsa eller en mun, men har svårt att lägga ihop delarna för att förstå att det är ett helt ansikte.
Optisk ataxi. Ett neurologiskt tillstånd där en person har svårt att styra sina handrörelser med hjälp av synen, trots att synförmågan och muskelstyrkan är normal. Personen missar ofta föremål som hen försöker sträcka sig efter eller gripa tag i.
Dyskinetopsi. En neurologisk synstörning som innebär nedsatt förmåga att uppfatta rörelser. Förmågan att se stillastående objekt är däremot normal.
Undre synfältsbortfall. Nedsättning av det undre synfältet, alltså det som ligger nedanför den horisontella mittlinjen, till exempel golvet när du går.
Hemiinattention eller neglect. Ett slags halvsidigt uppmärksamhetsbortfall som vanligtvis uppstår efter en stroke eller annan hjärnskada. Skadan gör att personen har svårt att uppfatta eller reagera på stimuli på den motsatta sidan.
Källa: CVI Scotland – Which Brain Based Impairment of Vision
Kursinnehåll
Del 1: Synnedsättningar – ögats anatomi och fysiologi, orsaker, diagnoser, utmaningar och behov av stöd
Del 2: Att tillrättalägga miljö och pedagogik för ett barn med en synnedsättning i småbarnspedagogiken och i skolan.
Del 3: Synteknik och simulering av olika synnedsättningar, fysiska och digitala synhjälpmedel.
Del 4: Hjärnrelaterade synnedsättningar.
Del 5: Synens betydelse för läsning och lärande, visuella funktioner vid läsning, gestaltning och ögonmotorik.
Källa: Kursbeskrivning (SFV, Valteri)
