Text: Sanna Mandelin
Bild: Privat
Första priset på 5 000 euro ges enligt tävlingsjuryns motivering till Hatunpääs novell Att kasta frisbee. I dallrande hetta, på en familjesemester vid Medelhavet, placerar författaren Fanny Hatunpää sin femtonåriga jagberättare. Årets vinnarnovell övertygar med stark närvaro och kaxighet.
Andra priset på 3 000 euro går till Sonja Ahlfors i Helsingfors och tredje priset på 2 000 euro går till Ina Nordberg, Vasa.
Ett hedersomnämnande tilldelas Maria Ingman i Sibbo. Ett hedersomnämnande tilldelas också Anna-Sofia Nylund, Helsingfors.
Förvirring byttes till glädje
När det plingade till i telefonen, mitt under barnets kvällsgröt, med beskedet om segern i Solveig von Schoultz-tävlingen trodde Fanny Hatunpää först att det måste vara ett misstag. Alla vaknätter med barnet gjorde att hon inte mindes novelltiteln som meddelandet hänvisade till.
– Min första reaktion var inte glädje, utan snarare: ”Men jag har ju inte skrivit något som heter så!”. Jag läste meddelandet på nytt och kom sedan ihåg att jag för många månader sedan visst hade skickat in ett bidrag med den titeln, berättar hon.
Förvirringen byttes i glädje.
– Oj jösses, vad jag blev glad! Att få ett erkännande för det man skriver är ju en stor glädje.
"Att skriva är att leva med sig själv och andra, att förstå och bli förstådd."
Inspirationen till segernovellen Att kasta frisbee kom från en händelse i hennes eget liv.
– Jag har själv varit nära att drunkna, resten är mer eller mindre dramatiserat. Jag märkte att det var ett sätt för mig att bearbeta den upplevelsen, även om det inte är något som ofta spökat. Dessutom har jag ju själv varit femton år och haft ångest, och det var inte alltid roligt.
”Att skriva är att förstå och bli förstådd”
Hatunpää beskriver skrivandet som ett enastående sätt att kommunicera.
– Att skriva är att leva med sig själv och andra, att förstå och bli förstådd. I skrivandet kan man dela sådant som man inte själv lever eller upplever. Jag skriver för att det är mitt sätt att vara kreativ och få utlopp för det som ploppar upp.
Fanny Hatunpää skriver både i jobbet och på fritiden.
– Jag skriver hela tiden när jag hinner, kan och orkar. Sedan vi fick en son i fjol har jag märkt att jag måste hushålla med den tid jag har. Jag har just skrivit klart ett barnboksmanus och hittat en härlig illustratör till det.
Njuter också av akademiskt skrivande
Som forskarstuderande håller hon på att skriva sin doktorsavhandling.
– Akademiskt skrivande är ju något helt annat än skönlitterärt skrivande, men jag njuter av båda på olika sätt.
Hennes doktorsavhandling handlar om retoriken i diskussionen om grundskolans läge och framtid i Finland, och om hur man ser på jämlikheten nu jämfört med efterkrigstiden.
"Jag firar med att beställa böcker både till mig och vår pojke."
För novellisten som precis börjat jobba efter sin föräldraledighet kommer segerpengarna som ett välkommet tillskott.
– Man blir inte rik av att vara föräldraledig, så pengarna kommer väl till pass. Jag sparar så mycket jag kan och lappar hål med resten. Men jag firar med att beställa böcker både till mig och vår pojke.
Juryn: Mindre misär i år
Juryns ordförande, författaren Malin Kivelä, konstaterar att de flesta av årets 116 tävlingsbidrag hade vardagsnära teman. Det fanns också berättelser om framtida världar i form av science fiction eller dystopier.
– Det som slog mig var att det var mindre misär än för två år sedan. Då fanns det mer texter om personligt katastrofala saker som självmord och droger, men nu kändes det som om det spirar fram lite mer optimism.
Kivelä noterar att det som helt lyste med sin frånvaro var icke-nordiska röster.
– Det fanns inga bidrag med multikulturella drag. Det är förståeligt eftersom de flesta invandrare i Finland inte integreras på svenska, men ändå lite frustrerande.
Juryn var inte enig i sitt beslut
Enligt Kivelä var juryn både glad och överraskad över att det kom så många bidrag.
– Det är fascinerande och fint att så många känner ett behov av att skriva och berätta. Därför behövs de här tävlingarna.
"Det är bra att bearbeta materialet ett extra varv så att texten blir mer allmängiltig."
Tävlingarna ser hon som ett sätt att nå ut med sin text.
– Jag tror att det är bra för människor att skriva. Det blir klarare vad man tänker när man skriver. Via tävlingen kan man också nå ut, man vet att någon kommer att läsa det.
Malin Kivelä berättar att juryn inte var helt enig.
– Vi hade rätt så olika tio-i-topp-listor. Så det fanns också personliga favoriter som inte blev belönade.
Hon säger att de vinnande texterna skilde sig från många andra genom sin litterära gestaltning.
– De är mer litterära skapelser än självbiografiska berättelser. Det är nyttigt att bearbeta materialet ett extra varv så att texten blir mer allmängiltig.
I juryn för Solveig von Schoultz-tävlingen satt också författaren Philip Teir och litteraturvetaren Yasmin Nyqvist.
Du kan läsa Fanny Hatunpääs novell Att kasta frisbee och de andra premierade texterna, samt juryns motiveringar här.
