Text: Rabbe Sandelin
I sin tematiska djupdykning i Törngrens liv söker – och hittar – Håkan Mattlin orsakerna till de kontroverser och misslyckanden som kantade Törngrens politiska karriär, och som till sist ledde till nedbrutenhet och desillusionering.
Ralf Törngren (1899–1961) verkade som politiker under många turbulenta perioder i Finlands politiska historia. Inom Svenska folkpartiet hörde han till dem vars grundtanke är att man bäst främjar svenska intressen genom att intressera sig för rikets helhet. Han var också en av huvudarkitekterna bakom Finlands nödvändiga utrikespolitiska nyorientering efter de senaste krigen. Men även om han valdes in i riksdagen flera gånger (första gången 1936) var han ofta på kollisionskurs med Svenska riksdagsgruppen.
– I dag kanske just de konflikterna och kontroverserna under 1940- och 1950-talen känns lite främmande, men de var helt enkelt utslag av den tidens politiska liv, som också präglades av många och kortvariga regeringar, berättar Håkan Mattlin.
KONFLIKTER MED DEN EGNA RIKSDAGSGRUPPEN
Jämfört med i dag hade Svenska riksdagsgruppen en betydligt mer självständig ställning, och gruppen kunde distansera sig rätt kraftigt både från partikansliet och partiledningen. I många avseenden var Törngren ännu därutöver en självständig aktör.
– Riksdagsgruppen upplevde ofta att Törngren gick med som minister i regeringarna utan att ha konsulterat med gruppen. Det ledde stundvis till starka motsättningar, och en situation där partiet hade en minister utan konkret uppbackning från sin riksdagsgrupp.
Törngren vid socialministerns arbetsbord år 1952.
Törngren var efterfrågad i regeringar av olika färgkombinationer eftersom han var påläst, språkkunnig, saklig, lugn och sansad. Han behärskade ekonomi och utrikespolitik men också socialpolitik. Och han var en skicklig, diplomatisk kompromissmakare. Som politiker hade han inga stora visoner eller ambitiösa program, han var närmast en finlandssvensk, ansvarskännande, nordisk laglighetsman i traditionell liberal och socialliberal anda. Han talade för ekonomisk balans men också för större social jämlikhet.
– På 1940-talets slut och på 1950-talet var det inte nödvändigtvis en enkel sits, då tiden präglade av ytterst besvärliga ekonomiska omständigheter, och en nästan ständig statlig kassakris, berättar Mattlin.
STATSMAN
Statsman blev Törngren senast år 1954 då han verkade som statsminister efter att tidigare ha beträtt socialministerposten, utrikesministerposten och finansministerposten i många regeringar. Också presidentkandidaturen 1956 underströk hans roll. Men varför lyckades statsmannen Törngren inte som statsminister under sin fem månader långa period?
– Med alla sina positiva egenskaper var han helt enkelt för svag när den politiska kampen blev för hård. Dessutom var han uppseendeväckande ensam. Han fick inget stöd av de två stora regeringsdrabanterna, agrarerna och socialdemokraterna. Hans egen utrikesminister, Urho Kekkonen, motarbetade honom aktivt bakom kulisserna. Att beakta är också det ringa stöd han fick i sin egen riksdagsgrupp.
Ralf Törngren med hustrun Margareta i hemmet år 1954. Margareta Törngren var den starka kvinnan i hans närkrets. Hon var förutom hustru i praktiken också hans stöd, uppbackning och sannolikt också främsta kritiker. För det uppdraget hade hon en gedigen utbildning. Hon var beläst och hade ett genuint intresse för bland annat utrikespolitik. I tidens anda fick hon agera också sekreterare och renskrivare. Hon sade vid flera tillfällen att hon trivdes med sin roll.
Törngren dog i en hjärtattack 1961, 62 år gammal. Var det motgångarna och konflikterna som satte hans hälsa i svajning?
– Det var säkert en bidragande orsak, men mindre känt är att Törngren drabbades av en första hjärtattack redan i december 1955. Läkarna hade då ordinerat honom en längre viloperiod, men Törngren återupptog sina tjänsteåligganden redan i slutet av januari. Han var trots allt mitt uppe i en presidentvalskampanj!
Författaren Håkan Mattlin (f. 1948) verkade under huvuddelen av sin yrkeskarriär som tjänsteman vid undervisnings- och kulturministeriet. Som fackboksförfattare har han varit inriktad på politisk historia och personhistoria. Den rikt illustrerade SFV-biografin över Ralf Törngren på 237 sidor kan beställas på boklund.fi. Fråga också i välförsedda bokhandlar.
