Text & Foto Sanna Mandelin
Ljudvallen slår emot redan i dörröppningen till Grundskolan Norsen. Det är matrast och korridorerna är fyllda av skratt och rop. Inne på rektorns kansli blir det tvärtyst när dörren stängs.
– Visst är det härligt med så mycket liv? Och vilken skillnad sedan mobilförbudet infördes, säger biträdande rektor Clara Lindqvist med ett leende.
Men dagens samtal handlar inte om mobiler, utan om något betydligt allvarligare: hur skolorna kan stödja de elever som begår brott som rån eller narkotikabrott – och hur personalen ska lära sig känna igen problemen i tid. Vid kaffebordet sitter, förutom Lindqvist, också Tomas Luoto från Stationens Barn, en barnskyddsorganisation som arbetar förebyggande med ungdomar.
– Jag har arbetat med liknande frågor på finska sedan 2018 och när jag år 2021 började på Stationens Barn dök det snabbt upp svenskspråkiga ungdomar i vårt arbete. Vi insåg att det behövs stöd på svenska eftersom de svenskspråkiga skolorna inte hade redskap för att hantera ungdomar som begått brott. Så vi skapade Mönster.
Ungdomarna har lättare att tala med Tomas Luoto, som kommer från tredje sektorn, än med lärare eller socialarbetare med myndighetsansvar.
Luoto konstaterar att de finskspråkiga skolorna redan har hunnit reagera på problemet och anpassa sig till det, medan de svenskspråkiga släpar efter.
– Det behövs en svenskspråkig person som förstår ankdammens logik, men samtidigt också kan systemen. De svenskspråkiga ungdomarna borde ha rätt till stöd på sitt eget språk, men det har knappt funnits någon som kan ge det.
Normalisera att tala om brott
Både Luoto och Lindqvist säger att svenskspråkiga ofta har bättre skyddsnätverk, men samtidigt kan småskaligheten leda till att tröskeln för att prata om problemen är högre.
– En stor utmaning är skammen i de svenskspråkiga kretsarna. Vi måste normalisera att tala öppet om att våra barn har samma sorts problem, säger Luoto.
Biträdande rektor Clara Lindqvist, skolkurator Joanna Kock och Tomas Luoto från Stationens barn samarbetar för att i tid fånga upp ungdomar med riskbeteende.
För Clara Lindqvist och personalen i Grundskolan Norsen har möjligheten att diskutera problematiken med Luoto varit välkommen.
– Jag är jättenöjd. Det är bra att kunna gå igenom fall där det inte gått så bra och se vad vi kunde göra annorlunda och vilka tidiga signaler vi borde ha snappat upp.
Norsens skolcoach Sara Kanu också är glad över samarbetet med Stationens Barn.
– Det är värdefullt att vi har en möjlighet att jobba förebyggande. Det är så ofta som insatserna sätts in först när det är kris, men nu behöver vi inte bara släcka eldsvådor.
Lättare prata med en organisationstomte
Lindqvist berömmer Tomas Luoto för att han har kunskap om vad som händer ute på fältet.
– Det är ett enormt fält att hålla reda på. Just när vi hade fått grepp om vejpandet kom något nytt: tandpetare indränkta i nikotin som plötsligt fanns överallt, säger Clara Lindqvist.
– Min relation med de unga är sådan att jag kan fråga dem om vad som helst, säger Tomas Luoto.
Lindqvist, Luoto och kurator Joanna Kock, som jobbar både på Grundskolan Norsen och yrkesinstitutet Prakticum, funderar på skillnaderna i roller.
– När jag ber en elev komma och prata blir de genast förskräckta och tror att de får en uppläxning av rektorn, suckar Clara Lindqvist.
– Lärare har också en maktposition, säger Joanna Kock.
"När vi är med på ett barnskyddsmöte upplever familjerna att någon talar för dem i processen och vet vilka rättigheter och skyldigheter de har."
– Men jag är en organisationstomte från tredje sektorn. Och fast jag berättar öppet att vi samarbetar med polisen och barnskyddet så ser de mig ändå som en av ”the good guys” (på det godas sida). Den stora skillnaden är nog den att jag inte har något myndighetsansvar eller något lagstadgat mandat, säger Luoto.
”Vi är inga trollkarlar”
Förtroendet som ungdomarna har för honom är a och o för att kunna hjälpa dem.
– När det handlar om ett grovt brott är det verkligt skrämmande processer för ungdomarna. Det är förhör, rättegångar, barnskydd och kanske fängelse eller skolhem.
Han säger att ungdomarnas familjer också förhållit sig väldigt positivt till att få stöd på sitt modersmål.
– Vi är inga trollkarlar, men vi kan processerna och har ett brett nätverk. När vi är med på ett barnskyddsmöte upplever familjerna att någon talar för dem i processen och vet vilka rättigheter och skyldigheter de har.
Tomas Luotos mål är att på lång sikt göra sig själv onödig. Men just nu finns det så mycket behov av hans expertis att han hoppas på en utvidgning av projektet.
– Jag hoppas att få ett arbetspar som kunde hjälpa mig. Det finns behov för mera stöd än vad jag kan ge ensam.
- Projektet Mönster förverkligas av organisationen Stationens Barn. Svenska folkskolans vänner är en av de organisationer som stöder projektet under år 2025.
- Skolorna får utbildning för personalen i frågor som handlar om brottsförebyg-gande och hur man ska agera med elever som gjort eller dömts för grova brott.
- Inom ramen för projektet kan de också få stöd med enskilda elever.
- Handledaren kan också stödja enskilda elever och familjer med brottsprocessen och kontakterna till bland annat barnskydd.
- Stationens barn jobbar också med annat förebyggande arbete på svenska som pojkprojektet Killevippen och Friends-programmen kring sociala färdigheter.
